Steget är äntligen taget, steget som ja aldrig trodde skulle bli av.
För mycket svek, för mycket tårar.
Han sa en sak, å gjorde en annan.
Mitt Hjärta brast många gånger,och nu är det ja som tänkt på att inte såra han,
dom tankarna försvann ikväll, det fick vara nog.
Han vart ledsen, ja vart ledsen, men till sist tog mitt förstånd över hand och ja tänkte på hur ledsen han gjort mej på slutet, och det är så inte värt det.
Hur ja kan ha låtits mej själv bli behandlad så vet ja inte, men aldrig, aldrig igen att ja gör om samma misstag.
Känns bra ialf :D
